Olfa Lamloum(Alhambra, 2006)
Den Qatar-baserade tv-kanalen Al-Jazira är väl numera världsbekant och den har ofta framhållits som ett exempel på det positiva som trots allt sker inom arabvärlden. Här har ju röster som annars inte kommer till tals i arabvärldens hårt hållna medier fått utrymme. Ja till och med representanter för Israel har fått uttala sig i kanalen. Så när jag började läsa denna bok om hur Al-Jazira växte fram och bedriver sin verksamhet var min grundinställning positiv. Författarinnan, verksam som statsvetare i Paris, har också hon en generellt sett positiv, nästan apologetisk inställning. Så när jag läst klart borde jag kanske ha kännt mig upprymd över det frö till demokrati och yttrandefrihet som Al-Jazira har sått i arabvärlden. Men det gör jag inte. Tvärtom faktiskt.
När jag är klar med boken känner jag den största förståelse för Bush-administrationens försök att tysta kanalen. Det står då nämligen klart för mig att Al-Jazira är en tv-kanal med sina sympatier fast förankrade hos de terrorstämplade organisationerna Hamas och Hizbollah. Lamloum konstaterar på ett ställe: "En av kanalens hjältar är definitivt det libanesiska Hizbollahs unge generalsekreterare Hassan Nasrallah". Det som emellanåt framstått som en föredömlig objektivitet i dess rapportering har av allt att döma mer handlat om påtryckningar från Qatars regering, som bekostar kanalen, än om journalistetik.
Det är inte utan att jag under läsningen drabbas av tanken att Huntington kanske hade rätt i sin omdebatterade bok Civilisationernas kamp. Det som verkade vara en nästan ensam upplysningens fyrbåk i den mörkaste delen av vår värld visar sig ju vara allt annat än detta. Och fakta som ges vid sidan om huvudberättelsen är än mer nedslående. Vid en undersökning som gjordes 2003 ansåg hela 71% av palestinierna att Bin Laden var nummer ett som "internationell personlighet som inger förtroende". Även i mindre islamisminfluerade länder visade han sig ha många anhängare. I Marocko till exempel var det få som satte honom främst, men hela 49% hade honom på andra plats.
Nej, ska arabvärlden utvecklas i riktning mot demokrati, yttrandefrihet, tolerans och objektiva medier måste det nog ske via de arabiska invandrarna i Europa. Men det i sin tur kräver, ovillkorligen, att vi som tror på de traditionella upplysningsvärdena verkligen står för dessa. Att vi inte backar undan så fort någon slänger lösa anklagelser om rasism i våra ansikten.
-
4 kommentarer:
Tack du lärt mig något nytt
JAG SKITER I MELODIFESTIVALEN & HÖR SEN
:o(
*heterosexuell!*
Å ena sidan känns det som en dum fråga att ställa, å andra sidan kan jag inte låta bli att undra lite mer om bokens kvalitéer. Det känns som att det kommit mer att handla om själva TV-kanalen än boken. Skulle du rekommendera ett inköp?
Kraxpelax: Okej, du skiter i melodifestivalen och du är heterosexuell. Intresseklubben har antecknat.
Wukke: Boken är informativ. Mycket mer finns egentligen inte att säga om den. Så vill du veta mer om Al-Jazira kan den väl vara köpvärd. Vill du bara läsa något intressant finns det många bättre alternativ.
Skicka en kommentar